Tänk, vilken infernalisk tur man kan ha! Just nu regnar det småspik, men igår sken solen från en molnfri himmel precis hela dagen. Och JUST igår var det dags att fira en mycket speciell person, som fyllt ett halvt sekel, men som inte ville fira att hon fyllt ett halvt sekel, men som vi ändå tyckte borde firas för att hon fyllt ett halvt sekel, med en stilla och interaktiv promenad.
Klockan 11.00 avgick sällskapet från Raus kyrka och knappt fem timmar senare återvände sällskapet till samma plats. Då hade sju kilometer avverkats. Det kan verka klent, men så var det också en interaktiv vandring, glöm inte det.
I lummig grönska och hysterisk fågelsång fick vi uppleva fågelsångstävling, meditation med stenkastning, gåtklurande, högläsning, ballongblåsning, pinnrace, blomplantering, allsång – och bara lite allmänt hygge. Givetvis åt vi med jämna mellanrum, oroliga för att annars riskera tappa ett hekto eller två.
När vi vandrat färdigt avrundades dagen hos oss, där vi chillade och åt ändå mer. Mycket soligt, mycket roligt, ganska troligt…att t.o.m. jubilaren var nöjd!
I sommarens soliga dagar,
vi gå genom skogar och hagar,
på färdens besvär ingen klagar,
vi sjunga var vi gå hallå, hallå!
Så här såg somliga i sällskapet ut INNAN en hel dags solexponering. De såg annorlunda ut framåt kvällen…
Den här aktiviteten gillade inte änderna alls!
Pinnrace i ån. Änderna fortfarande missnöjda!
Ser ut som om hon begår harakiri!
Hon som inte ville fira att hon…ja, ni minns.
Kanon mitt i grönskan. Helt nya sånger, åtminstone för den yngre generationen. Snacka om folkbildning!