Exakt på dagen, för två år sedan, göt vi pärlorna i diverse boll-behållare. Kommer ni ihåg?
Och igår var det dags för invigning av skolans frälsarkransvandring.
Jag och kollegan hade pimpat rulltårtorna med något som skulle likna en frälsarkrans och biskopen kom och lät sig väl smaka.
Tänk att platsen som valdes för den lilla meditationsslingan var en plats som jag knappt visste fanns på skolan. Men vackrare går nästan inte att hitta.
Bakom ättehögen, som legat på samma plats i många tusen år; en helig plats redan då, invigdes frälsarkransvandringen med vacker violinmusik, psalmsång, bandklippning och välsignelse från biskopen. Även rektorn sa några kloka ord.
Och vädret! Så välsignat!
Efter den högtidliga invigningen fick alla spatsera iväg och titta på de olika pärlbeströdda hållplatserna. Vaktmästarna hade huggit ner två björkar lite längre ner mot parkeringen och tillverkat bänkar att sitta och vila sina trötta pilgrimsben vid.
En äldre man, som gått på skolan 1953-1955, berättade för mig att han bott i stugan precis nedanför slänten tillsammans med tre andra pojkar och att vaktmästaren kom och eldade på morgnarna när det var nollgradigt i köket …
Då hoppade gossarna snabbt i kläderna och genade längst Kärleksstigen mot frukosten i matsalen.
Nu ringlar sig en annan kärleksstig på samma plats.
Och kransen är sluten.
valallena.wordpress.com 