Personalresan gick i år till Bosjökloster.
Varför har jag inte varit där förut? Förutom ohemult vackra och välskötta rabatter, en fin utställning om Hildegard av Bingen, alerta alpackor fanns det även en tusenårig ek.
Nio kollegor lyckades famna den. Även klostret var tusen år gammalt och klosterkyrkan femhundra år. Lite svindlande.
Efter en mycket god lunch ingick det tydligen en visning av en fantastisk utställning om 2:a världskriget. Konstnären själv berättade om sitt verk som det tagit tio år att skapa, tio arbetstimmar varje dag. men så blev det också hundra hästar av drivved.
Först såg det bara ut som en stor trämassa, men gick man närmre kunde man urskilja alla de individuella dragen hos hästarna.
”Ishästarna i Ladoga” hette verket och bygger på berättelsen om när ryssarna 1941 blev inringade av finnarna, som satte eld på den omgivande skogen, i Ladoga. Soldaterna flydde, men hästarna hade ingenstans att ta vägen, utan fastnade i en sjö. Under natten drog isvindarna in och morgonen efter kunde alla se de ihjälfrusna hästarna, vilka tillsammans bildade ett makabert monument över krigets fasor.
Även Raoul Wallenberg uppmärksammades och avbildades i utställningen.
Konstnären tyckte att det fanns så många skulpturer av Wallenberg portfölj, men inga av när han bar den.
Slutligen en rörande installation till minne av Janusz Korczak, den judiske kände pedagogen och läkaren som följde med sina 200 föräldrarlösa barn till döden i Treblinka utanför Warszawa- trots att han erbjöds fri lejd ut ur landet.
– Jag går dit mina barn går, sa han.
Konstverket hängde i taket och hette ”Himlafärden”.
Den här dagen bär jag med mig. Särskilt utställningen i drivved.
valallena.wordpress.com 