Det är inte klokt, för trots att jag är så till åldern kommen, är jag fortfarande barnsligt förtjust i födelsedagar. Särskilt min egen, skam till sägandes.
Och den inföll igår och så var det sagt.
På grund av sommartid och diverse sömnskröfs hade jag ändå helt glömt bort vilken dag det var och satt med endast svagt gryningsljus till hjälp helt uppslukad av ett blogginlägg när spröda toner av gratulationssång nådde mitt norra öra.
Men så roligt!
Jag ska inte trötta er med alla gåvor min generöse industrimagnat till man överöste mig med, men tänkte som vanligt ge en liten glimt av döttrarnas uppvaktning.
Ingenting kunde ha glatt mig mer än denna gåva. Förutom fred på jorden och botemedel mot diabetes och så vidare.
Dessutom hade jag fått ett litet kort från Åre med kär hälsning och ett nytt laminattryck (?).
Jag tycker ju så mycket om alla fjäderfän, både små söta sparvar och stora brölande fasaner med lösa stjärtfjädrar.
Mitt i lunchen hejdades sig maken mitt i lökhacket och slängde sig i bilen. När han kom tillbaka hade han med sig den här:
En redig blomsterkvast med lika många tulpaner som år jag fyllde. Vår gode vän, tulpnamagnaten, hade levererat den i närområdet.
– Det var väl 63 tulpaner vi kom överens om? sa han när han överräckte buketten.
Hmpf.
Mars är en bra månad att fylla år i. Särskilt när det är påsklov.
valallena.wordpress.com 