Här går jag, jäms med den feta skånska myllan.
Ni ser, oändliga vidder, fiskmåsar på jakt efter nyuppgrävda daggmaskar, en grusväg och bara en massa kvalitetstid med mig själv.
Då dyker en ung man iklädd rånarluva upp från ingenstans. Jag hälsar artigt men får inget svar.
Vad gör han här ute på vischan? Hur många unga män iklädda rånarluvor är ute och spatserar på en enslig grusväg mitt på blanka förmiddagen?
Tänk om det är en galen yxmördare!
Om jag skriker allt jag har skulle inte ens fiskmåsarna lyfta ett ögonbryn. Jag ökar takten och tänker att jag ska ge honom mina hörlurar på stört om han rånar mig.
Kanske nöjer han sig med dem och sparar min arma kropp.
Diskret sneglar jag åt hans håll. Han stövlar på i rakt motsatt riktning.
Puh, det var nära.
Då ser jag den.
Årets första tussilago.
valallena.wordpress.com 