Nackdelen med att bo på ett hotell mitt i centrum, är att stadens nattliv wrooomar förbi i ett n-tjö n-tjö n-tjö fram till på småtimmarna.
Fördelen med att bo på ett hotell mitt i centrum, är att man bor granne med OPERAEN och kan traska dit i en grisblink.
Och se: Inte en enda turist! Om man inte räknar Mittemellan då, men hon är nästan inhemsk. Själv betackar jag mig för att kallas turist.
Det där operahuset är faktiskt imponerande. Tänk att man kan kliva omkring precis överallt på tak och väggar. Ibland fanns det små avsatser man kunde snubbla på. Det gjorde vi, mer eller mindre ovärdigt.
Sedan tänkte vi: Ge oss mer kultur, gärna inomhus, och så for till Munch-muséet.
Jag och Mittemellan gick runt, stannade vid varje tavla, sög in varje detalj.
Varför är skuggorna rosa? Ser du den cirkulära kompositionen? Varför så grova penseldrag här? Kan sälen där symbolisera ett utanförskap?
Sådana frågor ställde vi oss.
Expressionistisk konst, sa jag snusförnuftigt.
De här två tavlorna hette typ ”Badende jenter” och ”Badende gutter”.
Mittemellan konstaterade krasst att hon hellre ville bada med jenterne. Bara ångest hos grabbsen.
Maken slog en snabb lov runt hela utställningen och sa sedan att en hel del tavlor var anskrämligt fula.
Jaha.
Så var det dags för sista stoppet, själva anledningen till att vi valde Oslo den enda skånska högsommarhelgen på länge:
Mittemellans bohag skulle äntligen få komma till Sverige efter en lång karantän.
Vi stretade och kånkade och fyllde bilen till bristningsgränsen. Mittemellan gick för att hämta sin cykel som var fastlåst i cykelstället i cykelrummet.
Nyckeln låg där hemma i Skåne.
Ridå.
valallena.wordpress.com 